Hurrudu där borta, i sån där neååånväst.

Nu är jag trött på att dra skämt som ingen förstår. Länge trodde jag att filmen jag nu ska länka till redan visats på samtliga dataskärmar i detta mellanmjölksland men har på senare tid förstått att så inte är fallet. Men nu gör jag er alla en tjänst. Nu kan ni också skratta åt "mitt hus e så stort så pappa bara sprutar, han sprutar ner ett hus, med cristal!". För det ska vi också göra så det gäller att ni är med. Nu ska de sista dropparna från studenten förbrukas. Våra avklarade prestationer ska firas och våra sorger ska dränkas. Kanske inte i cristal men de blir fan så fancy ändå.

http://www.bubblare.se/movie/stureplanseliten/

En clown som spyr

För första gången på en månad ställde jag igår kväll väckarklockan. Tiden jag skulle passa var 09.15 på Tyresö Trafikskola, för första dagen på teoriutbildningens intensivkurs. Att läsa tråkiga läroböcker är nämligen något jag har lagt bakom mig, det var ju lixom inte min grej så därför ska jag nu undvika det hela så mycket som möjligt. Kursen är bara 3 timmar per dag i 3 dagar så jag överlever nog. En gång sa en person till mig "jag har aldrig i hela mitt liv gjort något jag inte hade lust med". Nu vet inte jag hur lyckad utåt sett den här personen var men det lät så enkelt. Kanske är hans liv enklare och kanske lite roligare än mitt. Jag ska överväga att göra ett tillägg i min samling livsmotton och ta till mig detta budskap.

När jag satt där på lektionen i trafikkunskap så kom jag och tänka på en sak. Vilka i trafiken är argast, mest lättirriterade och aggressiva? Jo, cyklisterna. De visar noll hänsyn för oss fotgängare, speciellt när man som bortkommen förortsbo står där, t.ex. vid medborgarplatsen och ska försöka lokalisera vart det egentligen är du får gå. Du råkar kliva lite snett och plötsligt har du vänsterfoten på cykelbanan. Vips så kommer det en argsint estettant på rostig militärcykel flygande och du tvingas kasta dig, likt en fotbollsmålvakt, åt sidan för att lyckas undkomma med livet i behåll. Antagligen ropar den arga estettanten även något hatiskt åt dig där hon svischar vidare på den 0-växlade hojen. Kvar ligger du med blåmärken och bulor och undrar vad fan det var som hände.

130392-595









There's nothing you can say. Nothing you can do. There's nothing in between. You know the truth
Nothing left to face. There's nothing left to lose. Nothing takes your place...

There's nothing left to prove. There's nothing I wont do. There's nothing like the pain I feel for you
Nothing left to hide. Nothing left to fear. I am always here...


our lady peace - not enough

Peace and love people!

- Det ligger hippies överallt här, säger den ~25 åriga borlängebon till sin kompis i telefonen. Klockan är 15.16 söndagen den 1 juli. Det borlängebon just har passerat är mig, Lisa, Cissi och Frida som halvsover på en gräsmatta någonstans utanför kupolen, stadens stolthet. Igår va sista festivaldagen och snart ska jag och C bege oss mot tåget. Vilken weekend. På onsdagen for vi. Glada och nöjda satt vi på 13.44-tåget från Stockholm. Vi anade föga att kaoset skulle börja redan innan vi hunnit sätta foten på perrongen i Borlänge. Vagnen är full av festivalfirare då tåget rullar in i staden, alla ska dom av här. Folk fixar med packningen och några börjar kliva av men något går snett. Någon är inte tillräckligt kvick med bagaget och plötsligt händer det som absolut inte får hända. Helt plötsligt börjar tåget rulla igen. Men vi skulle ju av!!! Panik. Kaos. Festivalfirare som skriker, gråter. Någon börjar slå den jäveln som stoppat upp kön. En snilleblixt och en hand på nödbromsen. Tåget saktar in och folk slänger sig på dörrarna och kastar sig ut på spåret. We made it!, hörs ett tjut. Glada i hågen tar vi alla vårt pick och pack börjar sakta lunka tillbaka mot staden. Vi vänder oss om för att en sista gång vinka av våra övriga medresenärer, på väg mot Falun, då vi ser hur dörren längst fram i tåget öppnas. Det är lokföraren och han ser inte  glad ut. Han börjar springa. Vi börjar springa. En än gång kaos. Han lyckas få tag i nån långsam stackare där längst bak i ledet och vi andra med lite mer spänst i vaderna kan traska vidare mot Peace and Love. 

Så till själva festivalen. Ledorden var musik, lera och fylla, och ramsan(?) "HÄRJA HÄRJA, HETSA HETSA" hördes ljuda konstant från våran del av campingen. Vi sov 3 pers i ett 4 manna tält, trots att det klart och tydligt gick att läsa "Hanna Lisa Cissi + gäst" på tältet. Men skönt va nog det, vi låg ju så gott som på varann som det var. Konserter är som ju alla vet kul. Förälskelserna växlade mellan leedsingers i Mando Diao, Snook och The Sounds. Mellan spelningarna hängde vi med diverse speciella människor från hela Sverige. Oftast hamnade vi hos ett av granngängen: Köping. Cissi fick ragg. Jag fick mat. Och Lisa hon var mest bara full.

Mot slutet levde vi alla som råttor på en soptipp. Mat och burkar så långt ögat skådade. Det kändes lite som om det var mr Bam som bestämt det regerande mottot på P&L; "If you don't like it, destroy it, if you can't use it, burn it". Här var vi alla outlaws. Ville man ha en stol så gick man till grannen och tog en stol, kände man för att rasera den där fula metal-snubbens tält så var det bara att skrida till verket. Ingen brydde sig och jag måste säga att det kändes väldigt befriande. Kanske just för att jag från början inte var en av de stolta stolsägarna.

I stort hade jag, trots lite humörssvängningar, riktigt kul. Jag rekommenderar alla att någon gång åka på festival. Om inte för musiken, så för att vid hemkomsten riktigt uppskatta den där känslan av rena lakan och ett hus som inte luktar svett, jäsande öl och ruttna langos.
 



1. Tänk så grönt gräset var första dagen.
2. Chillidill vid tältet.
3. Jimmy och Frillan.
4. The Sounds.
5. Tält och åter tält.
6. Rekar campingen.
7. Karin i egen hög person. Lisa är snäll.
8. Snook..
9. .. som fick besök av timbuk.
10. L och H ser på Mando.
11. Köping-Tim på besök.
12. Hilda!
13. Peace.
14. En dag var det en älg som strippade.
15. Gitarrmys. Skrammelorkester.
16. Cissi hade ständiga problem med stolarna.
17. Bara på festival är det ok att aldrig ta  av sig solbrillorna.

99 KRONOR!

Så efter 3 dagars midsommarältande kanske, men bara kanske, vi kan lägga det hela bakom oss. Låt oss alla börja tänka framåt. Skriva packlistor och riktigt tänka över vad det är som behöver inhandlas. Om bara 37 timmar så åker vi på festival. Då lämnar vi Stockholmskaoset för lite mer organiserat kaos i Borlänge. Jag ska leka avrättning med Alice Cooper. Jag ska dansa som en rymdblomma med Tomas Di Leva. Jag ska bli mentalt störd av Slagsmålsklubben. Jag kommer ha så jävla kul. Imorgon ska vi shoppa loss riktigt ordentligt, en sällskapsresa med destination överskottsbolaget står nämligen på schemat. Överskottsbolaget alltså, vilket ställe! Har just surfat runt på hemsidan och upptäckt att den här kedjan har ju allt! Men imorgon är det framförallt ett tält som står på inköpslistan.

Nu ska morfar sova så nu måste jag hitta på andra sätt att fördriva kvällen på. Kubb någon?
130392-568

Save me Mr Bandicoot

Så har jag än en gång förlorat mot grupptryckets mörka krafter. Än en gång brast min stålfasad och än en gång lät jag världen se vilken svag människa jag egentligen är. Igår blev mitt medlemskap på facebook ett faktum. Utifrån ser denna community ut som vilken tråkig företagssida som helst, men inifrån, INIFRÅN, är det en värld av glada och vackra människor. Bilder på folk tagna ur den bästa vinkeln och det bästa ljuset för att alla andra ska tänka "Vilket kul liv den här människan har. Min tillvaro är inte alls lika rolig. Mitt liv är ingenting i jämförelse. Jag ska ta livet av mig själv." Jo, det är faktiskt den här typen av tankegångar som råder bland medlemmarna i facebook. Vad som sen känns lite skrämmande är att jag efter lite googlande finner att siten har över 25 miljoner medlemmar. 25 miljoner människor som önskar livet ur varandra kan lätt utvecklas till ett samhällsproblem. Kanske något för FN att lägga på dagordningen?

image533

Det är f.ö. en solig dag idag. Snart ska jag in mot stan. En skärrad Cissi ringde mig igår och berättade att tågbiljetterna hem från Borlänge den 1/7 börjar ta slut vilket kan bli lite problematiskt. Strandsatt mitt ute i Dalarnas mörka skogar känns inte så lockande. Så idag ska vi helt sonika in och muta sj-anställda på centralen för att kanske få boka de där eftertraktade platserna i resturangvagnen. Men först ska jag ladda upp lite bilder på mig tagna ur den bästa vinkeln och det bästa ljuset.

We live in a free world

Jag hoppas att jag i och med den här bilden kan få folk att förstå att "te på min balkong" inte bara betyder att jag är för lat för att åka till mina vänner. Mysfaktorn på denna svävande altan är nämligen ganska så hög! Så detta är en uppmaning till er att komma och joina.


130392-512

music baby

Nattblogg

Nattbloggning brukar inte vara min grej, men nu är jag faktiskt inte så värst trött så jag kände att det var dax. Mina dagar består egentligen inte av så mycket. Som idag tillexempel. Jag blir väckt efter 11 timmars djup sömn (ja jag är störd som alltid räknar sömntimmar..) av Elin som kommer förbi. Plättar på balkongen. Sen, stirrar på vattnet från en klippa vid öringesjön. Går hem, ser en film, övningskör lite, åker till gubbängen, helt random, och där sitter ett gäng bekantingar på en filt. Jag ser den feta godispåsen detta "änghäng" ser ut att kretsa kring och beslutar mig för att stanna. Ungefär så ser mitt liv ut för tillfället. Ni förstår, jag är för cool för att jobba. 2cool4work, 2cool4school, 2COOL4YOU! (Flippar totalt här)

Lite sommarpics



1. Anna + Cissi= sant
2. Felix har jättekul!(?)
3. Lenkan känner sig som hemma på svettiga skolgårdar.
4. På Elins mottagning.
5. När Elin mår som allra bäst. (Varför denna "hollywoodstyle"? Jag vet inte.)
6. Kände att Toves lilla skolavslutning skulle "internetförevigas" också. Plus att farmor nog gärna vill ta del av de där 15 min i rampljuset hon för längesedan blev lovad.

rosé+fanta, en hit.

Mina kollegor är som nämnt just nu och lever livet i Barcelona och jag råkade lova där vid något svagt ögonblick att jag skulle uppdatera bloggen iaf ett par gånger. Att spendera tid vid datorn känns dock inte så värst lockande dagar som dessa, så vi får se hur det går med det där.

Nu har jag tyvärr inte fått spendera de två senaste dagarna glassandes på stranden direkt utan på svettiga skolgårdar. Igår besökte jag Värmdö gymnasium. Elin tog studenten och hon bjöd verkligen på en heldag! Det är allmänt känt att tillställningar hos Lönnroos är något alldeles speciellt. När detta släkte av glada människor samlas blir det aldrig en liten lugn middag. Det blir fest, vare sig det var planerat eller inte. Detta är inget tillfälle att konversera, det går nästan inte att prata över huvud taget för folk sjunger, dansar och håller skämtsamma tal hela tiden, hur najs som helst. Efter denna glada tillställning gled vi in mot stan och värmdös slutskiva. Det var riktigt kul, trots en frånvarande lenkan, höhö..


130392-487

Imorse blev det till att gå upp tidigt. Tove gick ut 9an och "it was a cry-inferno" [brittisk accent] utanför KSAB. Herre gud, inte ens på studenten grät folk så där mycket. Till och med jag fällde en tår (inte för att det säger så mycket men). Nu ska jag ut i solen, lyssna lite på håkan och chilla galet..

Peters sång till E3a

"Bästa klassen" 
melodi: Värsta schlagern
text: Peter Hallström


Det börjar bra, nästan LITE LOJT
  - Ja, ja, men kanske lite väl bekant
  Ni VÄNTAR på studenten, min klass
  Men den kommer inte riktigt än
  För vi har en halv dag kvar att köra
  - En repetition som man brukar göra
  Vi bygger upp till studenten
  och SNART kommer den äntligen
  Spänningen stiger inför TREANS poäng
  En riktigt festlig student:
  
  Och det är TALLINN och LUCIA
  Ni är TRÖTTA och ni LÄNGTAR
   EFTER miljoner gamla LÄXOR
  Som SAGT allt och
  ingenting
  Och ni är stjärnor och ni VINNER
  Ni är min klass som försvinner
  Och titeln ska sitta som ett slag i magen
  NI är BÄSTA KLASSEN
  Nu blir det svårt att
  komma på
  - Nåt nytt att säga, men så vaddå
  Det här är ändå bara transport
  som KLASSEN snart glömmer bort
  För det som belönas med MVG
  Är en riktigt festlig
  STUDENT:
  "Och det är TALLINN ..."
  
  Om man inte vill sabba sina chanser att vinna
  Kan man sno nåt från PETER och se risken
  försvinna
  Så allihopa håll
  i hatten nu!
  Här kommer AVSKEDET till slut.
  
  "Och det är TALLINN och LUCIA..."


Studenten

130392-475

Nu har jag verkligen fått er att riktigt sukta efter det där inlägget rubricerat Studenten, då med alias H som författare. Dagen som sådan var något i hästväg. Ojojoj, här fanns ingen tid för vare sig återhämtning eller eftertanke. Här skedde allt på impuls! Skolan har aldrig varit så rolig. Hela klassen marscherar från Tjulle's våning i ringen till skolan under diverse glädjerop, sånger och ramsor. Till favoriterna hör "E3a och skalliga Peter!" eller "Ge mig ett E! Ge mig ett tre! Ge mig ett A! Vad blir det? E3AAA!! WOOOOOOH!!". I skolan fick vi i Aulan ta del av Peters fin fina sång tillägnat klassen, "och det är Taaallinn och luciiiaa..!" vilket drag (text kommer). Och under lärarnas framträdande av Sommartider gick det inte att sitta ner så vi ställde oss helt enkelt upp på stolarna, yey. Utspring, och det har ni ju redan läst en del om. Ett potpurri av känslor där folk skrattade och folk grät om vartannat. Och så flaket. Jag vet inte om chauffören var blind, eller helt sonika inte tagit körkort över huvud taget för plötsligt var vi ute på motorvägen. Jag kan egentligen inte så mycket "trafikkunkap" men att man inte får köra studentflak på motorvägen är något jag är ganska så säker på. Men en lite tripp förbi Älta var i och för sig inte helt fel det heller.  Rätt som det var var jag hemma. Jag var lerig upp till knäna, håret hade förfallit och sminket satt inte på samma plats som det gjorde när jag lämnade mitt hem samma morgon. 10 min senare börjar gästerna strömma in. Frågan "vad ska du göra nu då?" langar folk iväg ungefär var 10e sekund och jag växlar mellan att svara "jag ska bli astronaut" och "jag har alltid haft en dröm om att bestiga mont everest". Snart kastas jag och Elin in i en skåpbil och körs iväg till Tyresös andra stolthet; Energikällan (för er som inte kommer ihåg så är kommunens främsta stolthet alby friluftsgård). Här festade jag sedan hela natten. Enda till klockan 4 faktiskt då jag, bokstavligt talat, fick släpa hem lenkan. Och anna, det var eej okej. Det borde va du som släpar hem mig på min student, inte tvärt om! Jag ska ge igen på din födelsedag..

Nu sitter jag här, helt totalt slutkörd. Redan klockan 9 i morse var jag nämligen på Maximteatern vid Karlaplan för ljusrep. Sedan var det träning hela dagen och föreställning klockan 16 och 19, så nu är jag ganska så trött på både umbrella, ice box och lovestoned. Och om det nu var någon enstaka en som jättegärna hade velat se mig och nea shejka till justin och co. Idag så ville ni egentligen inte alls det. (konstig mening) Då hade ni nämligen vart tvungna att punga upp 160 spänn och så mycket var det nog ingen annan än min mamma som var bered att betala. Men lite coolt att jag nu i efterhand fått höra att finalnummret framfördes av några killar(locking, heter stilen, randiga kläder, lustiga mössor) som tydligen vart med i Talang (tv 4 fredags nöje som jag inte riktigt haft koll på under våren).

 

Nu har jag inga fler måsten. Jag ska inte göra någonting mer. Någonsin! Och det känns underbart. Imorgon ska jag bara sola hela dagen och tänka på något skojigt. Som t.ex. det där molnet som flyger förbi, den där gräsklipparen långt borta som aldrig vill sluta gå, eller hur den där cykelsemestern på Gotland egentligen ska genomföras.


Studentbalen av H

Jag tyckte balen va najs. Helt klart godkänd, trots att vår servitör serverade vårat bord typ hälften så mycket vin som bordet bredvid fick. Och när jag sa till fick jag bara ett tråkigt skämt tillbaks och en snäsig kommentar om att det var minsan bordet bredvid som fått för mycket. Men men, jag är ändå inte så fond of rödvin. Förhoppningsvis lär jag mig med åren. Jag är även väldigt glad över att mitt förslag om fyrverkerier gick igenom. Det är allt nått visst med sån där typ av pyroteknik, så att säga. Varje gång man ser ett sånt där färgglatt stjärnregn infinner sig alltid samma känsla och det blev ju inte direkt sämre av att man befann sig på en slottsgård omringad av underbara människor i vackra kläder. Blir lyrisk bara jag tänker på det.

Lite pics på mina följeslagare. Gillar att vi står uppställda liksom på ett lagfoto på första bilden, känns så avslappnat lixom.



töntigt

En låt först

sen börjar vi:

Nu är jag alltså mitt inne i den veckan jag väntat på enda sedan jag för första gången satte min fot i en skola. Jag var 7 år och skulle börja ettan i Stimmet. Då var den ljuva dagistiden slut och jag minns att jag tänkte att nu börjar helvetet (kanske inte just den exakta frasen, men innebörden var densamma). Redan då hatade jag läxor och min ständiga panik över att göra fel gjorde att mamma tvingades rätta varje läxa innan den lämnades in. Jag var livrädd för att någon i klassen skulle få reda på att jag fortfarande kollade på bollibompa, "hallå, man vill ju inte verka omogen lixom". Dessa känslor skulle jag tvingas tampas med i, vad som kändes som, all framtid. Enda tills den dagen då jag gick ut gymnasiet. 12 år var lika med en livstid. Men nu har dom 12 åren gått. Paniken över att göra fel försvann någon gång på högstadiet och i slutet av gymnasiet struntade jag helt enkelt i att göra läxorna men även om jag nu faktiskt slutat kolla på bollibompa så känner jag mig inte direkt mer mogen för det. Faktum är att känslan från ettan är tillbaks. "Jag är omogen, tänk om folk får veta?!" Jag var inte redo att bli stor då och jag är inte redo att bli stor nu. Jag måste ha ett 8 veckors långt bekymmerslöst sommarlov varje år, jag klarar det inte annars!! Jag vill inte bli vuxen :( Det jobbiga är nog inte att aldrig mer få gå till skolan. Den kan jag lixom ta. Det jobbiga är att alla verkar har en plan utom jag. Jag vet inte vad jag ska göra(nu när plugget äntligen är slut. usch, dålig låt.) men det vet tydligen de flesta jag har pratat med. Många, för många, ska åka bort. Resa iväg, och då menar jag över en längre tid. I nyktert tillstånd säger jag bara "töntigt". I lite mer onyktert tillstånd blir det istället till ett snyftade "lämna mig inte", och det kanske är då sanningen kommer fram.

Studenten är om tre dagar. Imorgon är det bal. Jag har nu börjat vänja mig vid tanken över att komma som balens mest omatchade par. Grönt och rosa kanske blir en överraskande bra kombo. Dock kommer vi även va balens mest ohyfsade par eftersom vi båda missade själva vetten och etiketten i denna vett och etiketts dag. Nån sa: vi har en halvtimmes rast. Vi sa: vi går och äter. Så ser ni ett omatchat par som äter som grisar så är det antagligen jag och bäckman. Heeeyaa! Vi var ju då några stycken sk matfantaster som missade denna mycket viktiga lektion men hoppas iaf att frey och mia hinner lära sina dejter lite hyfs innan middagen, skulle tro att det blir bäst så.

slut


we're gonna hunt you down and smoke you out

Efter att tillslut lyckats dra min silverfärgade superhoj upp för alptoppens branta backe föll jag ihop på soffan och till OC(avsnitt 2 år 3?) som börjar kl 14.00 somnade jag. Och sen sov jag. Och sov. Och sov. Och sov. Långt borta hör jag familjens surrande (egentligen är dom jättenära, typ 2 meter) men jag låg verkligen som i dvala. När jag äntligen vaknar ur mitt komaliknande tillstånd är klockan 20.16. Men tro inte att jag är piggare för det inte. Anledningen till min kroniska trötthet beror på ett flertal olika faktorer. Igår var jag tillexempel på skiva efter att ha spenderat en cirkus 10 timmar (10 timmar!!!) i skolan. Skivan igår anordnades av klass E3c. Vid kvart i 12 tiden gjorde jag, dahl m.fl. entré på April, en numera legendarisk lokal. Vi tänkte att då är festen igång. Så fel vi hade. Restaurangen var knappt fylld till hälften och dansgolvet såg skrämmande oanvänt ut. Men efter några timmars(?) ältande med de få E3a:are som vågat sig dit om hur mycket bättre vår skiva var, blev det faktiskt bättre. Ja, den sista 1,5 timmen hade jag faktiskt riktigt kul.

Efter en nattsömn på 4 timmar tog jag min cykel och gled ner för backen. Med gröna pilotisar och S club 7 i öronen var jag på väg mot en heldag i Alby. Anledningen var Kaveln och jag skulle av tradition springa 3benslöpet, i år med Lisa som parter. Egentligen var jag faktiskt en av dom i klassen som röstade nej till kaveln. En liten negativ jävel i mig tänkte att; palla. Men nu när vi ändå skulle tvingas ner till Tyresös stolthet Alby friluftsgård så är det väl lika bra att engagera sig lite och ta på sig en gren(läs EN gren). Det blev inte riktigt som jag tänk mig. Jag vet inte hur det gick till men plötsligt är jag mitt inne i en ryckig shottis tillsammans med Mia, tjoho! Men vet ni klassen, det kunde jag ta. Det var okej. Det som hände senare var däremot Inte okej. Där kommer jag och Lisa löpandes över kullen, förenade med ett hopprep runt smalbenen och förväntar oss att där vid mållinjen mötas av någon övertaggad klasskamrat redo för frisbeekastning! Det är ca 20 meter kvar att springa då vi båda inser att där står ingen övertaggad klasskamrat. Där står ingen kamrat alls faktiskt. Vafan!?! Förvirringen är total. "Vad ska vi göra?!" skriker vi. "Följ pilen!" skriker folk. "Vilken piiil?!" skriker vi. "Däääär!" skriker folk och peker mot skogen. Plötsligt är jag och lisa i en skog. Vi har ingen aning om vart vi ska eller vad som väntar men vi hänger på några 2or och snart kastar vi frisbee som om vi inte gjort annat! Eller vi suger faktiskt. Lisa ger upp efter typ 4 kast så jag tar över och efter 4 lika misslyckade kast träffar jag och vi kan löpa vidare mot kanoterna där tack och lov det finns E3a:are på plats. Så, efter att egentligen inte velat va med på Kaveln över huvud taget genomförde jag 3 grenar och det, klassen, är ej okej.

Så, ni förstår att jag är trött. Att jag dessutom har dragit på mig årets förkylning gör ju inte saken bättre.
Good night.


Jag har snygga vänner

Så sitter man där på torsdagskvällen och tänker "hm, jag ska nog gå in och kolla in lite mode på steetstyle". Knappar in adressen, gäspar lite lätt, tänker på dagen som gått. Jag väntar mig inte att på översta bilden se min gode vän och nationaldagsfirare Linnéa så och posa som bäst. Vilken babe ;)

streetsmart

http://stockholmstreetstyle.feber.se/feber/art/19699/linnea/ 

H om skivan

Idag tog jag ledigt. Talade kl åttanollnoll imorse in ett kort; "Hanna Wallberg. E3a. Sjuk." på tgs telefonsvarare. Jag kände att jag behövde det. Tid för återhämtning. Det var jag fan värd efter att igår varit med och arrangerar tidernas fest.

Under veckan som gått har folk försökt intala mig att inte ha för höga förväntningar, inte se fram emot det hela så fasans mycket för "det blir aldrig som man tänkt sig", och nej det har dom kanske rätt i. Det var nog både en och två saker jag absolut inte räknat med skulle inträffa, men tillställningen blev ändå bättre än förväntat (jag vet inte om killarna i häktet håller med mig om det men..). Vart man än gick såg man folk man kände. Jag hängde med ingen och alla på samma gång, en känsla som kanske inte inträffar igen förens på min 40 årsfest. Mellan kl 19-03 snurrade jag omkring i min discokuleoutfit i något slags lyckorus som inte inträder allt för ofta. Märk att det inte är några små ord jag använder här gott folk! Jag har inte så mycket mer att säga. Stackars er som inte var där. Synd för er som redan haft er skiva eftersom den inte var lika bra som våran, och lycka till ni som inte haft eran än, att toppa E3a's kommer att bli riktigt svårt, om än omöjligt.

och äppelcidervinäger är bra för det mesta

Idag var jag på spa. Hos villa lenksjö. Vi genomgick diverse väl beprövade spametoder för ett vackrare yttre, som till exempel sockerskrubb, avokado/bananhårinpackning, såpafotbad, vaxning och pedikyr. En äcklig hälsodrink rörde vi även ihop (se recept längre ner). Detta var totalt sett ingen kort procedur och ett antal intressanta samtalsämnen kom upp. Bland annat en stor(om inte den största) juridiska frågan i vårt samhälle. Vad säger egentligen lagen om langning? Vad är okej och vad klassas som brott? Det är faktiskt inte så självklart som det vid första tanken verkar. Till exempel: Om du ber din dotter hålla i vinflaskan medan du letar efter bilnycklarna, är det då langning? Eller blir det inte langning förens dottern själv öppnat flaskan? eller måste hon ha druckit av denna druvsaft innan det räknas som brott? Om hon nu fått flaskan, men bara för att spara till sin 20årsdag, är det då langning? Och kan en 17 åring egentligen äga någonting, räknas inte alla hennes saker som målsmännens ägodelar? I så fall har ju faktiskt inte pappan langat utan bara gett sig själv en liten vinare på dotterns födelsedag. Och hur lång tid tar det innan ett sådant här brott preskriberas? Handlar det om månader? år? Tänk om dottern, som på sin 17årsdag äntligen fick det där årgångsvinet som pappa köpte samma dag som hon föddes på sin affärsresa till Frankfurt, 5 år senare tänker öppna denna dyrgrip och blir då upptäckt av någon avdankad FBI agent med för mycket fritid. Det finns klara bevis på att den här gamla buteljen har gått från far till dotter, från myndig till minderårig, från brottsling till oskyldig. Har han då rätten på sin sida och kan gripa den misstänkte? Ni ser. Det är inte så lätt. Nån som känner sig manad att reda ut det hela?

130392-338

Recept på äcklig hälsodrink:
2 dl fryst mango
2 dl naturell yougurt
1 dl mjölk

Fryst mango finns att köpa på påse, finns i alla välsorterare mataffärer. Leta i frysdisken.
Mixa mango och yougurt i en mixer. Häll upp i glas och tillsätt sedan mjölken. Färdig att servera.

one night in bangkok

kan aldrig vara som en natt i stockholm. (Ojojoj vad jag fick till det där) Igår var det jag och Linnea(med vänner) som gjorde stan osäker. Testade la camera, de där stället det alltid låter så mycket om när man går förbi. Vi fick en fråga i dörren som jag inte riktigt kan tolka: Kommer det fler kompisar till er hit sen?(?!) Hurså, var min spontana reaktion men egentligen, i vilket  syfte ställdes denna fråga? Om svaret hade varit Ja, hade han då sagt "Åh nej vi vill inte ha fler som ni här. Faktiskt så är ni inte heller välkomna här era fula jävlar." eller hade det blivigt "Va trevligt! Hälsa att dom kan gå förbi hela kön, det enda vi vill är att ha hit fler som ni". Nu var ju tyvärr svaret nej. Truppen var redan samlad och inga fler ville göra oss sällis, så vi får aldrig veta.

Lite senare var jag med om en mycket irriterande incident och hör och häpna, det handlar om sl. Nattbuss 890 Tyresö Kyrka avgår 03.15 från segels torg. Det är ganska fullt och jag tvingas sitta bredvid en små fet medelålders man från mellanöstern. Till min stora förtret var han dessutom extremt pratglad. Jag ansträngde mig verkligen för att se så ointresserad ut som möjligt genom att väldigt övertydligt sätta in hörlurarna i öronen och höja volymen på mp3n. Men han var helt enkelt för inne i sin historia om sin restaurang för att sluta. Idag hade man tydligen dröjt honom kvar alldeles för länge. "du veet, folk ska bjuda på shots...". När han började fråga mig om namn och hemort sa jag att jag verkligen inte kände för att prata. Men tro inte att han ger sig för det! Nej nej, helt plötsligt knackar han mig på axeln och trevlig som jag är tar jag ur ena hörluren och tittar frågande på den mustaschprydde mannen. "HAHA, pungpinan, HAHA, vilket namn va, HAHA". Jo visst, jag drog oxå på smilbanden första gången jag tvingades åka tidernas djungelbuss 890, men nu var det några år sedan och jag hade absolut ingen ork kvar till att dela den stolte restaurangägarens glädje och spela road av den rött lysande displayen i taket så jag ignorerade honom total. Tack och lov började han istället terrorisera personen i sätet framför. Men det här handlade ju inte så mycket om sl, tänker du. Men lugn!! Jag har inte kommit dit än. Bussen snurrar som vanligt runt några varv i det sött tegelfärgade området Skarpnäck. Plötsligt stannar vi. Och där står vi. Helt stilla. Väldigt länge. Folk börjar titta på varandra. Varför åker vi inte? Då, det förödande meddelandet. Bussen har fått punka!! Helvete! Jag är alldeles ensam(bortsett från mustaschmannen) och strandsatt mitt ute i nowhere. Folk börjar ringa efter taxi och jag får en skräckbild i huvet där det bara är jag chauffören och mustaschmannen kvar i bussen. Jag tvingar mig ut och går längre fram i bussen där de lite tryggare typ av människor sitter. Och där blir vi sittandes enda tills nästa nattbuss kommer. På vägen hem från busshållplatsen är det ljust, solen håller på att gå upp och fåglarna kvittrar. Halv 5 visar klockan när jag kliver in i hallen och än en gång känner jag hur mycket jag hatar sl.



F.ö. fick jag svar på mitt senaste klagobrev idag:

Tack för ditt e-postmeddelande.

Jag förstår att du hör av dig med anledning av det du beskriver. Naturligtvis
borde föraren sett till att ni kom med bussen.
Dina synpunkter har jag rapporterat till våra ansvariga för kännedom och åtgärd.

Vänliga hälsningar
Gustaf
SL Kundtjänst AB


hur man plankar

mössor

Så hade även tyresö gymnasium sin mösspåtagning, typ sådär en 5 dagar senare än alla andra stockholms skolor. Men men, det var skoj! Och vi kom på en förvånansvärt bra placering trots(tack vare?) det något För våghalsiga stunttricket på scenen. 4 av 12! Måste varit vår originella utklädnad alternativt vår skönsång vi inledningsvis bjöd på.

heja!

Sedan gick vi alla omkring i våra små sjömanshattar, väldigt gulligt. Lisa och Adela fick till och med ett "grattis till studenten" och en tant verkade väldigt angelägen att få komma på Cissis mottagning och sånt är ju alltid uppskattat. De e ingen jävel som vill komma på Min mottagning. Alla dom som ska föreställa mina närmaste vänner har i sin tur närmre vänner som de absolut måste tillägna ett besök just den 1 juni. Tydligen tänker de alla ge sig på någon slags studentmottagningspendling och det lär ju gå bra. Nä ni fastar säkert på första anhalten pga nån febril faster som absolut måste berätta om sin skoltid, alla de 16 åren. Eller kanske blir ni kvar tack vare kusin Malcolm och hans dyrkan av den ryska tangon, och alla vet ju att it takes two to tango. Eller var kanske den där välkomstbålen lite väl spetsad av någon skadeglad lillebror och ni har somnat i någon tvättstuga redan innan buffén har serverats. Men visst, ha så kul. Ha så jävla kul! För det kommer i alla fall jag se till att ha, med eller utan spetsad bål :)

Maj maj måne

På ett sätt var det mysigt att i morse vandra hem i ett, vad det kändes som, öde sverige. Jag var hungrig, jättetrött och Kent kändes plötsligt som det rätta alternativet, men trots allt detta var det rätt så mysigt. Fick lite panik imorse när jag vaknade, vet inte riktigt varför, eller jo, men jag är för konstig för att folk ska förstå mig. Töntigt.

Kul med mösspåtagning imorn! Håll i er TG, det kommer bli någonting i hästväg. Och kul att jag inte alls har hunnit med det jag planerade. Inte har jag pluggat någonting och det ser fortfarande ut som om Al Quida har härjat i mitt rum. Äckligt är det. Kläder överallt. Och dammigt.



Min sista gnista hopp var att synas, att bli sedd

Piggelin

Holy gosh vilken häktisk helg. Mina ben viker sig under mig och ögonlocken håller på att förlorar matchen mot naturlagen; dragningskraften.
Först vill jag än en gång gratulera Anna Lenksjö till studenten. I fredags bjöd strandvägen 83 A in på en hejdundrande buffé och ett tårtkalas som hette duga. Dock failade vi samtliga blivande studenter totalt då det vankades allsång (den här s.k. studentsången, har den ens en melodi?) Present toppen bestod av smycken och porslin och sånt känns ju alltid rätt!(?) Efter att ha suttit uppe halva natten för att plugga på ett fuckinpsykoprov var jag alldeles för trött för att joina de nyblivna studenterna ut i stockholms nattliv, så jag tog helt sonika min cykel och rullade hem. Hejpa.


130392-284


Så, 45 timmar senare sitter jag nu här och jag har hunnit med så stört mycket att mitt huvud är helt överfullt av intryck. En viss tendens av illamående tycks heller inte vilja gå ur. Och någon nämnde att det tydligen är valborg imorn också.

Tidigare inlägg Nyare inlägg