En låt först

sen börjar vi:

Nu är jag alltså mitt inne i den veckan jag väntat på enda sedan jag för första gången satte min fot i en skola. Jag var 7 år och skulle börja ettan i Stimmet. Då var den ljuva dagistiden slut och jag minns att jag tänkte att nu börjar helvetet (kanske inte just den exakta frasen, men innebörden var densamma). Redan då hatade jag läxor och min ständiga panik över att göra fel gjorde att mamma tvingades rätta varje läxa innan den lämnades in. Jag var livrädd för att någon i klassen skulle få reda på att jag fortfarande kollade på bollibompa, "hallå, man vill ju inte verka omogen lixom". Dessa känslor skulle jag tvingas tampas med i, vad som kändes som, all framtid. Enda tills den dagen då jag gick ut gymnasiet. 12 år var lika med en livstid. Men nu har dom 12 åren gått. Paniken över att göra fel försvann någon gång på högstadiet och i slutet av gymnasiet struntade jag helt enkelt i att göra läxorna men även om jag nu faktiskt slutat kolla på bollibompa så känner jag mig inte direkt mer mogen för det. Faktum är att känslan från ettan är tillbaks. "Jag är omogen, tänk om folk får veta?!" Jag var inte redo att bli stor då och jag är inte redo att bli stor nu. Jag måste ha ett 8 veckors långt bekymmerslöst sommarlov varje år, jag klarar det inte annars!! Jag vill inte bli vuxen :( Det jobbiga är nog inte att aldrig mer få gå till skolan. Den kan jag lixom ta. Det jobbiga är att alla verkar har en plan utom jag. Jag vet inte vad jag ska göra(nu när plugget äntligen är slut. usch, dålig låt.) men det vet tydligen de flesta jag har pratat med. Många, för många, ska åka bort. Resa iväg, och då menar jag över en längre tid. I nyktert tillstånd säger jag bara "töntigt". I lite mer onyktert tillstånd blir det istället till ett snyftade "lämna mig inte", och det kanske är då sanningen kommer fram.

Studenten är om tre dagar. Imorgon är det bal. Jag har nu börjat vänja mig vid tanken över att komma som balens mest omatchade par. Grönt och rosa kanske blir en överraskande bra kombo. Dock kommer vi även va balens mest ohyfsade par eftersom vi båda missade själva vetten och etiketten i denna vett och etiketts dag. Nån sa: vi har en halvtimmes rast. Vi sa: vi går och äter. Så ser ni ett omatchat par som äter som grisar så är det antagligen jag och bäckman. Heeeyaa! Vi var ju då några stycken sk matfantaster som missade denna mycket viktiga lektion men hoppas iaf att frey och mia hinner lära sina dejter lite hyfs innan middagen, skulle tro att det blir bäst så.

slut