Peace and love people!
- Det ligger hippies överallt här, säger den ~25 åriga borlängebon till sin kompis i telefonen. Klockan är 15.16 söndagen den 1 juli. Det borlängebon just har passerat är mig, Lisa, Cissi och Frida som halvsover på en gräsmatta någonstans utanför kupolen, stadens stolthet. Igår va sista festivaldagen och snart ska jag och C bege oss mot tåget. Vilken weekend. På onsdagen for vi. Glada och nöjda satt vi på 13.44-tåget från Stockholm. Vi anade föga att kaoset skulle börja redan innan vi hunnit sätta foten på perrongen i Borlänge. Vagnen är full av festivalfirare då tåget rullar in i staden, alla ska dom av här. Folk fixar med packningen och några börjar kliva av men något går snett. Någon är inte tillräckligt kvick med bagaget och plötsligt händer det som absolut inte får hända. Helt plötsligt börjar tåget rulla igen. Men vi skulle ju av!!! Panik. Kaos. Festivalfirare som skriker, gråter. Någon börjar slå den jäveln som stoppat upp kön. En snilleblixt och en hand på nödbromsen. Tåget saktar in och folk slänger sig på dörrarna och kastar sig ut på spåret. We made it!, hörs ett tjut. Glada i hågen tar vi alla vårt pick och pack börjar sakta lunka tillbaka mot staden. Vi vänder oss om för att en sista gång vinka av våra övriga medresenärer, på väg mot Falun, då vi ser hur dörren längst fram i tåget öppnas. Det är lokföraren och han ser inte glad ut. Han börjar springa. Vi börjar springa. En än gång kaos. Han lyckas få tag i nån långsam stackare där längst bak i ledet och vi andra med lite mer spänst i vaderna kan traska vidare mot Peace and Love.
Så till själva festivalen. Ledorden var musik, lera och fylla, och ramsan(?) "HÄRJA HÄRJA, HETSA HETSA" hördes ljuda konstant från våran del av campingen. Vi sov 3 pers i ett 4 manna tält, trots att det klart och tydligt gick att läsa "Hanna Lisa Cissi + gäst" på tältet. Men skönt va nog det, vi låg ju så gott som på varann som det var. Konserter är som ju alla vet kul. Förälskelserna växlade mellan leedsingers i Mando Diao, Snook och The Sounds. Mellan spelningarna hängde vi med diverse speciella människor från hela Sverige. Oftast hamnade vi hos ett av granngängen: Köping. Cissi fick ragg. Jag fick mat. Och Lisa hon var mest bara full.
Mot slutet levde vi alla som råttor på en soptipp. Mat och burkar så långt ögat skådade. Det kändes lite som om det var mr Bam som bestämt det regerande mottot på P&L; "If you don't like it, destroy it, if you can't use it, burn it". Här var vi alla outlaws. Ville man ha en stol så gick man till grannen och tog en stol, kände man för att rasera den där fula metal-snubbens tält så var det bara att skrida till verket. Ingen brydde sig och jag måste säga att det kändes väldigt befriande. Kanske just för att jag från början inte var en av de stolta stolsägarna.
I stort hade jag, trots lite humörssvängningar, riktigt kul. Jag rekommenderar alla att någon gång åka på festival. Om inte för musiken, så för att vid hemkomsten riktigt uppskatta den där känslan av rena lakan och ett hus som inte luktar svett, jäsande öl och ruttna langos.
1. Tänk så grönt gräset var första dagen.
2. Chillidill vid tältet.
3. Jimmy och Frillan.
4. The Sounds.
5. Tält och åter tält.
6. Rekar campingen.
7. Karin i egen hög person. Lisa är snäll.
8. Snook..
9. .. som fick besök av timbuk.
10. L och H ser på Mando.
11. Köping-Tim på besök.
12. Hilda!
13. Peace.
14. En dag var det en älg som strippade.
15.Gitarrmys. Skrammelorkester.
16. Cissi hade ständiga problem med stolarna.
17. Bara på festival är det ok att aldrig ta av sig solbrillorna.
Så till själva festivalen. Ledorden var musik, lera och fylla, och ramsan(?) "HÄRJA HÄRJA, HETSA HETSA" hördes ljuda konstant från våran del av campingen. Vi sov 3 pers i ett 4 manna tält, trots att det klart och tydligt gick att läsa "Hanna Lisa Cissi + gäst" på tältet. Men skönt va nog det, vi låg ju så gott som på varann som det var. Konserter är som ju alla vet kul. Förälskelserna växlade mellan leedsingers i Mando Diao, Snook och The Sounds. Mellan spelningarna hängde vi med diverse speciella människor från hela Sverige. Oftast hamnade vi hos ett av granngängen: Köping. Cissi fick ragg. Jag fick mat. Och Lisa hon var mest bara full.
Mot slutet levde vi alla som råttor på en soptipp. Mat och burkar så långt ögat skådade. Det kändes lite som om det var mr Bam som bestämt det regerande mottot på P&L; "If you don't like it, destroy it, if you can't use it, burn it". Här var vi alla outlaws. Ville man ha en stol så gick man till grannen och tog en stol, kände man för att rasera den där fula metal-snubbens tält så var det bara att skrida till verket. Ingen brydde sig och jag måste säga att det kändes väldigt befriande. Kanske just för att jag från början inte var en av de stolta stolsägarna.
I stort hade jag, trots lite humörssvängningar, riktigt kul. Jag rekommenderar alla att någon gång åka på festival. Om inte för musiken, så för att vid hemkomsten riktigt uppskatta den där känslan av rena lakan och ett hus som inte luktar svett, jäsande öl och ruttna langos.
1. Tänk så grönt gräset var första dagen.
2. Chillidill vid tältet.
3. Jimmy och Frillan.
4. The Sounds.
5. Tält och åter tält.
6. Rekar campingen.
7. Karin i egen hög person. Lisa är snäll.
8. Snook..
9. .. som fick besök av timbuk.
10. L och H ser på Mando.
11. Köping-Tim på besök.
12. Hilda!
13. Peace.
14. En dag var det en älg som strippade.
15.
16. Cissi hade ständiga problem med stolarna.
17. Bara på festival är det ok att aldrig ta av sig solbrillorna.
Kommentarer
Postat av: C
gitarrmys? det var ju skrammelorkester!! löv, gitarrer, trummor, glas...allt som kunde låta lät? fast löven lät dåligt.
Postat av: Lenkan
MEN VAD FAAAAAAN! Tog du med min mammas skjorta till detta syndens näste?! Den var en gång Anna-Vera fräsch, men nu är den nog tyvärr förevigt befläckad...
Postat av: H
moahahaa... men den fick komplimanger må du tro =)
Trackback
