Efter att tillslut lyckats dra min silverfärgade superhoj upp för alptoppens branta backe föll jag ihop på soffan och till OC(avsnitt 2 år 3?) som börjar kl 14.00 somnade jag. Och sen sov jag. Och sov. Och sov. Och sov. Långt borta hör jag familjens surrande (egentligen är dom jättenära, typ 2 meter) men jag låg verkligen som i dvala. När jag äntligen vaknar ur mitt komaliknande tillstånd är klockan 20.16. Men tro inte att jag är piggare för det inte. Anledningen till min kroniska trötthet beror på ett flertal olika faktorer. Igår var jag tillexempel på skiva efter att ha spenderat en cirkus 10 timmar (10 timmar!!!) i skolan. Skivan igår anordnades av klass E3c. Vid kvart i 12 tiden gjorde jag, dahl m.fl. entré på April, en numera legendarisk lokal. Vi tänkte att då är festen igång. Så fel vi hade. Restaurangen var knappt fylld till hälften och dansgolvet såg skrämmande oanvänt ut. Men efter några timmars(?) ältande med de få E3a:are som vågat sig dit om hur mycket bättre vår skiva var, blev det faktiskt bättre. Ja, den sista 1,5 timmen hade jag faktiskt riktigt kul.

Efter en nattsömn på 4 timmar tog jag min cykel och gled ner för backen. Med gröna pilotisar och S club 7 i öronen var jag på väg mot en heldag i Alby. Anledningen var Kaveln och jag skulle av tradition springa 3benslöpet, i år med Lisa som parter. Egentligen var jag faktiskt en av dom i klassen som röstade nej till kaveln. En liten negativ jävel i mig tänkte att; palla. Men nu när vi ändå skulle tvingas ner till Tyresös stolthet Alby friluftsgård så är det väl lika bra att engagera sig lite och ta på sig en gren(läs EN gren). Det blev inte riktigt som jag tänk mig. Jag vet inte hur det gick till men plötsligt är jag mitt inne i en ryckig shottis tillsammans med Mia, tjoho! Men vet ni klassen, det kunde jag ta. Det var okej. Det som hände senare var däremot Inte okej. Där kommer jag och Lisa löpandes över kullen, förenade med ett hopprep runt smalbenen och förväntar oss att där vid mållinjen mötas av någon övertaggad klasskamrat redo för frisbeekastning! Det är ca 20 meter kvar att springa då vi båda inser att där står ingen övertaggad klasskamrat. Där står ingen kamrat alls faktiskt. Vafan!?! Förvirringen är total. "Vad ska vi göra?!" skriker vi. "Följ pilen!" skriker folk. "Vilken piiil?!" skriker vi. "Däääär!" skriker folk och peker mot skogen. Plötsligt är jag och lisa i en skog. Vi har ingen aning om vart vi ska eller vad som väntar men vi hänger på några 2or och snart kastar vi frisbee som om vi inte gjort annat! Eller vi suger faktiskt. Lisa ger upp efter typ 4 kast så jag tar över och efter 4 lika misslyckade kast träffar jag och vi kan löpa vidare mot kanoterna där tack och lov det finns E3a:are på plats. Så, efter att egentligen inte velat va med på Kaveln över huvud taget genomförde jag 3 grenar och det, klassen, är ej okej.

Så, ni förstår att jag är trött. Att jag dessutom har dragit på mig årets förkylning gör ju inte saken bättre.
Good night.