För första gången på en månad ställde jag igår kväll väckarklockan. Tiden jag skulle passa var 09.15 på Tyresö Trafikskola, för första dagen på teoriutbildningens intensivkurs. Att läsa tråkiga läroböcker är nämligen något jag har lagt bakom mig, det var ju lixom inte min grej så därför ska jag nu undvika det hela så mycket som möjligt. Kursen är bara 3 timmar per dag i 3 dagar så jag överlever nog. En gång sa en person till mig "jag har aldrig i hela mitt liv gjort något jag inte hade lust med". Nu vet inte jag hur lyckad utåt sett den här personen var men det lät så enkelt. Kanske är hans liv enklare och kanske lite roligare än mitt. Jag ska överväga att göra ett tillägg i min samling livsmotton och ta till mig detta budskap.

När jag satt där på lektionen i trafikkunskap så kom jag och tänka på en sak. Vilka i trafiken är argast, mest lättirriterade och aggressiva? Jo, cyklisterna. De visar noll hänsyn för oss fotgängare, speciellt när man som bortkommen förortsbo står där, t.ex. vid medborgarplatsen och ska försöka lokalisera vart det egentligen är du får gå. Du råkar kliva lite snett och plötsligt har du vänsterfoten på cykelbanan. Vips så kommer det en argsint estettant på rostig militärcykel flygande och du tvingas kasta dig, likt en fotbollsmålvakt, åt sidan för att lyckas undkomma med livet i behåll. Antagligen ropar den arga estettanten även något hatiskt åt dig där hon svischar vidare på den 0-växlade hojen. Kvar ligger du med blåmärken och bulor och undrar vad fan det var som hände.











There's nothing you can say. Nothing you can do. There's nothing in between. You know the truth
Nothing left to face. There's nothing left to lose. Nothing takes your place...

There's nothing left to prove. There's nothing I wont do. There's nothing like the pain I feel for you
Nothing left to hide. Nothing left to fear. I am always here...

our lady peace - not enough