Maj maj måne

På ett sätt var det mysigt att i morse vandra hem i ett, vad det kändes som, öde sverige. Jag var hungrig, jättetrött och Kent kändes plötsligt som det rätta alternativet, men trots allt detta var det rätt så mysigt. Fick lite panik imorse när jag vaknade, vet inte riktigt varför, eller jo, men jag är för konstig för att folk ska förstå mig. Töntigt.

Kul med mösspåtagning imorn! Håll i er TG, det kommer bli någonting i hästväg. Och kul att jag inte alls har hunnit med det jag planerade. Inte har jag pluggat någonting och det ser fortfarande ut som om Al Quida har härjat i mitt rum. Äckligt är det. Kläder överallt. Och dammigt.



Min sista gnista hopp var att synas, att bli sedd

Kommentarer
Postat av: Anonym

& jag glömmer bort att andas

2007-05-01 @ 21:58:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback