Nu när jag tänker på det i efterhand känns det som att det var rätt dumt gjort. I fredags lämnade jag för en stund clubsoft och gick helt ensam ner mot Stockholms narkotikametropol. Där stannade jag en stund för att prata med 5 random spanjorer. Ett gäng roliga killar som tycktes vilja ha med mig till berzelii. Jag avböjde och vandrade ensam vidare. Var det en dum idé det här med atty prata med spanjorerna? Skulle jag inte stannat alls? Borde jag till och med ha undvikit plattan vid den här tiden på dygnet, solo som jag var? Men jag är ju i stort sätt aldrig rädd när jag är ute och går om kvällarna. Stigen jag varje natt vandrar hem på har inte ens belysning, men jag kan ju vägen så det är ingen risk att jag går in i granarna eller så. Brukar lyssna på mp3n där jag går. Sjunger med gör jag också. Mitt kvarter är ju i alla fall öde så det är ingen risk att någon hör. Borde jag va rädd? Borde jag istället för att lyssna på mp3n vara på min vakt och gå med mobilen i ena handen, med 112 inslaget, och pepparsprayen i den andra? Kanske är jag dum som helt enkelt inte är rädd, men palla lägga energi på något så onödigt som rädsla.