Igår var han där igen! Den där kinesen som stirrar. och ler. Nu börjar jag seriöst bli rädd för honom. Han går av och på vid min busshållplats och jämt så stirrar han och ler. Igår åkte vi samma buss från centralen. Han sätter sig en 2-3 säten snett framför mig och hela tiden så vänder han sig om, stirrar, och ler. Där sitter jag stel som en pinne, livrädd för att han ska gå fram till mig och, vad vet jag, säga något?! Så när den leende kinesen går av sitter jag kvar. Jag vägrar gå av på samma hållplats som honom. Den leende kinesen ser ledsen och förvirrad ut när han ser att jag sitter kvar på bussen. Nu är det jag som ler. I såna här situationer är det skönt att bo mitt emellan 2 hållplatser. Dessutom bidrar det till en mer omväxlande vardag. Jag har två vägar att välja mellan! Mitt liv är ett äventyr! I alla fall, jag har aldrig tidigare varit rädd i mitt område. Jag gillar inte det här.