Igår kände jag att jag bodde i händelsernas centrum. Jag sitter på bussen från centralen och det första som syns när bussen svänger runt hörnet är en helt avspärrad tvärgata, fylld av diverse utryckningsfordon. Det framgår tydligt att här är det något som har hänt. Som de normala människor vi är sitter vi samtliga resenärer som klistrade mot rutorna för att försöka få syn på nån skadad människa. En kapad arm eller ett srubbsår spelar ingen roll. Vad som helst duger! men som vanligt syns ingen till, trots hysterin som tycks råda. Resan fortsätter och snart är vi ute på centralbron. DÄR. Mitt på bron står en personbil. Och den brinner! Ingen gör något! Ingen brandbil eller liknande syns till. Det känns lite som Harlem eller nått annat getto, det har jag sett på film. Där brinner bilarna jämt och ingen bryr sig. Snart nådde vi Tyresö och lugnet la sig i den lilla bussen. De inskränkta förortsborna var glada över att va hemma till sina villor och volvos igen.