Numera skrattar jag sällan så mycket som jag gjorde igår. Jag Elin och Carro begav oss ut på vischan, eller närmare bestämt hem till Linnéa, för att  äta och kolla på film.
(Lite update; vi fyra umgicks väldigt mycket i kunskap och framför allt i slutet på 9an, så det var lite som reunion det här)
I alla fall, middagen bestod av pizza som, och låt er imponeras nu gott folk, vi själva bakat. Den var 1 dm tjock och luktade jäst(eller var det vi?). Under middagens gång gjordes ett flertal tappra försökt till att berätta om någon intressant händelse man nyligen varit med om, något som i detta sällskap måste det vara den svåraste utmaningen man kan tänka sig. Skämten haglade och det gjordes associationer på allt som sas, herre..
Sen såg vi på match point, en thriller(?!) med Scarlett Johanson, men trots denna film var mysfaktorn hög. Linnéas "filmrum" har inte direkt några fönster, inga man lägger märke till i alla fall, så vi är lyckligt ovetandes om det snökaos som råder på andra sidan väggen. Men efter filmen inser vi ganska snabbt att vi borde bege oss om vi över huvudtaget ville ta oss härifrån. Jag(!) sopar av all snö från Elins lilla röda bil och vi är redo att åka. Tyvärr så är inte den lilla röda bilen lika redo. Vi kommer ingenstans, eller jo, bakåt. Inte alls vad vi tänkt oss. Elin får panik, flyger ut ur bilen och börjar att helt maniskt sopa framför bilen. Det ser mycket lustigt ut och än en gång skrattar vi ihjäl oss. Snart har vi alla tagit oss samman och vi inser att det bara är en sak kvar att göra; putta. Så tack vare vår extremt utvecklade muskulatur tar vi oss ur situationen och kan rulla hem.