Idag är det drygt 3 veckor sedan jag sist skrev i finurligt. Jag räknar med att min personliga skara anhängare gett upp hoppet om mig och idag nördar omkring på andra amatörbloggar. Eller så har de lixom jag gått vidare och helt lämnat bloggvärlden. "Gått vidare till vadå" kan ni få gå omkring och undra bäst ni vill. Jag har aldrig varit personlig i min blogg och tänker inte börja nu heller. Det var inte det mina anhängare ville ha och då jag endast skriver för mina läsare känns det inte alls relevant.

När jag för drygt ett år sedan för första gången satt och filade på layouten hade jag stora förhoppningar för bloggen. Vi skulle ligga högt på bloggtoppen och alltid finnas med på blogg.se's mest-aktiva-lista. Finurligt skulle växa och efter ett par månader ha ett besökarsnitt på över 500 besökare om dagen. Till slut skulle vi sälja annonsplatser, bli rika, älskade och vip på stureplan. Det blev inte riktigt som jag tänkt. Ett år senare och vi har samma gamla besökare som vi alltid haft, dvs våra närmaste vänner samt några få sidekickers bestående av någon moster, en och annan internet-stalker och syrrans mest irriterande killkompis. Ingen av här ovan nämnda vill köpa annonsplatser och inte ens våra stalkers har någon som helst anknytning stureplansgruppen.

Jag tror inte jag har skrivigt mina sista ord i en blogg. Jag kommer tillbaka när ni minst anar det. Hur och när har jag ingen aning om men erkänn att ni kommer vänta med spänning.

Hur som helst, nu har i alla fall jag sagt mitt i den här bloggen. Tack och hej! Det var kul så länge de varade.




156 Don't you just love goodbyes?
156 Don't you just love goodbyes?
156 Don't you just love goodbyes?
156 Don't you just love goodbyes?
156 Don't you just love goodbyes?