H's kommentar: Min egen resumé av denna kväll skulle bli, visst, lite små trevlig sådär med alldeles för "average", så därför överlåter jag ordet till en som var där, men som har en mycket intressantare historia att förtälja...

Plats: Berzelii Bar (Berga NBG aka Bondeskolans skiva)

Händelse: Möte med skidstjärnor

Tidpunkt: 15 April, långt efter att Bolibompa slutat

Så var det dags för böndernas studentskiva på Berzelii Bar i Stockholm, och de närvarande vännerna var Hanna Wallbärs, Unn Björklund, Elin Lönnroos, och Anna x2.

Det skulle snart visa sig att de tre Annorna var de enda som var gjorda av något starkare virke, då de andra tunnisarna tog sorti waay to early.

Hur som helst, efter lite flängande här och där, ett par shots och klunkar, var man ju i rätt fin form. Helt plötsligt står då en blond lite halvlånghårig och lockig snubbe, och absolut nivetvad-bar, och på något sätt som jag inte riktigt minns får jag reda på att denne man heter Jens Byggmark. Följande dialog tar plats;

Jag: - Är du DEN Jens Byggmark?!?

Jens Byggmark: - Mummel? (och här kan man fråga sig varför jag inte hör vad han säger; är jag för full, är ljudnivån för hög, är Jens för full, eller har han en inbiten fans/stalker-rädsla?)

Jag: - Nääääeeej?! Men guuuuud !?

Jens Byggmark: (Ingen aning om vad han sa, jag var troligen för uppfylld av tanken på att den här verkligen var DEN Jens Byggmark)

Här har jag så att säga ett mörkt parti i mitt minne, men jag vet att jag befann mig på skivan, och att Dahl och Otto var där med mig, men de som känner mig vet att mitt minne inte är det bästa.

Helt plötsligt kommer Dahl invirvlande lite halvt förvirrad sådär, ett tillstånd man ofta kan se henne i, och meddelar att vi "ska åka nu, hihihi".

Jag skuttar bort till garderoben, hämtar mina grejer, och vi är på väg någonstans. Jag är vid den här tidpunkten inte säker på vilka "vi" är, men har i efterhand förstått att det troligtvis var jag, Otto, Dahl, Jens Byggmark och hans vän Andre Myhrer (!!!!!!!!!!!!!), båda kända skidåkare (!!!!!!!!!). Vi knatar och knatar, jag vet inte vart, men tillslut hoppar vi in i en minibuss-taxi, som ska ta oss till Cafét (som vi som känner till stället brukar säga, så för att ni andra ska förstå så kan jag tala om att dess riktiga namn är Café Opera). Vi åker en bit och hoppar av på en bro någonstans (jag ser vatten och en häststaty), troligtvis vid Cafét. Lite förvirrad ställer jag den ödesdigra, och kanske lite dumma frågan ?Men vem ska betala taxin då??, helt befogat enligt mig. Jag blir därför väldigt förvirrad när alla tittar på mig som om jag är en idiot. Jag kanske är en bonde med bortsupen hjärna, men en idiot är jag inte. Då upptäcker jag det, på våran fina vita (finns det vita taxis?) taxibils sida står det klart och tydligt;

"Swedish Ski Team" (!!!!!!!!!!) Haha haha haha haha. Vilket uppköp! Istället för en sunkig taxi, har jag blivit körd av en cool landslagsbil! Jehuu!

Här skiljdes stjärnornas och Annornas vägar, de styrde kosan mot Cafét, och vi mot Sergels torg. Men en del av oss kunde inte riktigt släppa kändisarna (stalker-varning?), och spenderade därför hela vår buss-väntetid på att försöka få tag på stackarna, av en okänd anledning. Efter ett antal samtal till 118118 samt Cafét, och efter diverse lovord från radarparet själva om att de absolut skulle höra av sig nästa gång de besökte huvudstaden(!), lugnade hon ner sig och, thank god, släppte det.