Helgen är slut och jag har spenderat den på Södersjukhuset. Det låter ju så hemskt deprimerande. det var det också.
I fredags grät jag mest, fråga mig inte varför. jag var nog rädd för själva sjukhuset. Jag gillar inte sjukhus och speciellt inte Sös. Senast jag var där var det för att hälsa på Pappa när han hade fått en hjärtinfarkt, just en såndär sjukdom man blir livrädd (dödsrädd?) för.

På ett sätt så känns det som om hela året är förstört, men det är de inte. jag vet det.
Jag borde gått till vårdcentralen och kollat det förra året så hade inte 2008 blivit året då jag fick Diabetes.


Tack för Boken, Ballongerna och Blommorna. (Robban du kan få låna boken när jag läst ut den. Jag kommer lyckas med alla tjejer framöver)

Förövrigt så kommer liljeholmsbron alltid att påminna mig om min såkallade sjukdom. Och om allt som jag lyckats komma på när jag stått i fönstret inne i rum 11 och blickat ut över Sös och liljeholmsviken.

(jag kommer lyckas så sjukt bra med mina nyårslöften. grymt ju)